Svensk ordbok 2009, webbversion
vakna upp
´
verb
vaknade vaknat
vakn·ar
●
vakna
särsk. från medvetslöst tillstånd
fysiol.
han vaknade upp ur koman efter 6 timmar
vakna upp (ur ngt)
sedan åtm. 1850
Subst.:
uppvaknande
,
vbid2-899171
uppvakning